Igår bestämde sig Lycka för att hon skulle börja ruva på de andras ägg, mitt i gången ut. Bailey kunde varken förstå var hennes ägg tog vägen eller varför Lycka var så ilsken när hon bara ville gå förbi och gå ut. Eftersom äggen aldrig kommer kläckas var jag tvungen att ta dem, jag undrar hur höns tidsuppfattning är, hon kunde ju legat där... föralltid. Jag kände mig i alla fall som världens elakaste och som plåster på såren fick de både riven vitkål och nästan en hel planta grönkål. Lycka som är lite smått fixerad av mat sprang ju ut och glömde sina ägg utan att blinka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar